Show Pīnyīn

黄山炼丹

黄山炼丹

在很久很久以前,有一天,浮丘公来见轩辕黄帝,发现他眉宇紧锁,郁郁寡欢,便关切地问:“尊敬的帝王啊,你为啥闷闷不乐呢?”

轩辕黄帝长长叹了一口气,无限伤感地说:“清晨起来,我到溪边梳洗,面容倒映水中,这才发现我已两鬓染霜,胡须斑白,唉——我老了,老了!”

浮丘公说道:“世上万物有生必有死,您担忧又有什么用呢?”

黄帝摇摇头:“我不是怕死。但我还有许许多多的事情没有办完,土地要开垦,河流要治理,禽兽要驯化,植物要选种……我可不能早死啊。”

“那有什么办法呢?”浮丘公为难地说,“只有神仙才能长生不老。”

“不错,”轩辕黄帝脸上露出了笑意,“我听说凡人只要吃了仙丹便能超脱凡尘,成仙不老。浮丘公,你快去给我寻一个炼丹的仙境来。”浮丘公不敢违抗,只得领命而去。

浮丘公走后,黄帝每天丢一粒石子在瓮里,瓮里的石子已经一千多粒了,就是说浮丘公已经离开了三年。这一天,轩辕黄帝放了石子,心里焦急不安,忽然容成子来报:“浮丘公回来了!”皇帝赶紧出门迎接,一见面来不及寒暄,便迫不及待地打问:“快说快说,事情办得如何?”

浮丘公施礼道:“尊敬的帝王啊,我终于找到了一个炼丹的地方,那真是个仙境。”

“那地方在何处?”黄帝欢喜地问。

浮丘公说:“江南有一群高山,只因山上多是黑石,我就给它取了个名字叫黟山。”

轩辕黄帝的高兴劲儿简直无法形容。他顾不得让浮丘公休息,第二天便带着浮丘公、容成子和一些臣仆起程上路,直奔江南黟山。到了那里,众人抬头看时,果真是个绝胜处。只见奇峰错列,拔地而起。一座座山峰千奇百怪,各俱情态,真是“奇峰峰侧抽奇峰,怪石石上叠怪石”。大家正看得张嘴咂舌,惊叹不已。忽然,从山谷的一个洞穴中,飞出团团云雾,把眼前的美景遮掩到沙幕后面去了。轩辕黄帝看得正入神,不料想景致被云雾遮住,非常恼怒,就用手去撕云扯雾。说来也怪,那云朵竟顺原路像流水一般地流回原来那个洞里去了。众人惊疑不定。

轩辕黄帝如痴如醉,也不用浮丘公引路就一直向山里走去。

行不多远,只见一座山脚下有个水池,池上笼罩着团团雾气。容成子蹲下身用手掬水,那水竟是热的!浮丘公说:“我曾听说山中有一仙池,一定就是这个了。”轩辕闻听欢喜若狂,赶紧脱了衣裳,跳进池中。池水不热也不凉,浴罢精力倍增,使人飘然欲仙。

再往前走,忽见一群猿猴嬉戏追逐,它们嘴里都含着各种各样的花朵,聚齐在一块巨石上,只见群啸一声,一道黄光闪过后,猴儿们全不见了。轩辕黄帝心中好生纳闷,便率众人追寻。哪里追得上?山里本就无路,遍地野莽,处处青藤,更加怪石狼牙,行不了几步便陷入绝境。黄帝不死心,又命令容成子在前抡斧开路,跌跌撞撞一路寻来。爬至一座悬崖,只听谷中喧喧嚷嚷,低头一看正是那群猿猴,只见它们把采摘来的鲜花全丢在一个大石槽中。一块突石上,端坐着一只毛色雪白的老猴,几只小毛猴正给它抚背搔痒。轩辕黄帝心想,这一定是个猴王。这时,那老猴王已站立起来,向山崖上的黄帝拱手行礼,嘴里还呀呀有声。黄帝正欲还礼,只听一声呼啸,那猴王及群猴又都不见了。

浮丘公走到黄帝身旁,低声说道:“据传这山中有一仙猿,能腾云驾雾,来去无踪,刚才见到的恐怕就是它。”

轩辕黄帝点点头,又领众人走下山来。忽然一阵阵的醇香扑鼻而来。众人四处寻找,只见一个石槽中有半槽淡红色的水,香味正是从那里飘来的。容成子抢上一步,用手掬起饮了一口,不觉大叫起来:“仙酒!仙酒!”黄帝和众人一尝果然甘美,大家便狂欢起来。

轩辕黄帝吩咐就在这山中垒石造屋。第二天,大家便分头去寻找最理想的炼丹的地方。他们攀山越涧,石头碰破了腿脚,荆棘扯烂了衣裳,走遍黟山所有的山峰,终于找到了一个好地方。黄帝便吩咐浮丘公搭炼丹台,容成子砌炼丹炉,众臣仆们砍柴备薪。他自己却迫不及待地去找炼丹的药。

炼丹需用九十九枝灵芝草,九十九根九节参,九十九对羚羊角,九十九朵玉露花,九十九个豹子胆,九十九颗无花果,九十九枚赤叶松,九十九片冰薄荷,九十九粒朱砂丸,再加上九十九滴甘露水。要把这些东西配齐可真不容易。然而轩辕黄帝下定了决心,炼不出仙丹绝不下山。

黟山七十二座陡峭的山峰插在云中,有些地方连猴子也难上去,可轩辕黄帝却踏遍了每一寸山崖。带来的粮食吃完了,只好摘野果子充饥。那几个臣仆们受不了苦,先后偷偷地跑走了。最后只盛下轩辕黄帝和浮丘公、容成子三人。他们千心万苦地过了九年,才找齐了各味药,只缺少甘露水了。这时,浮丘公又病倒了,轩辕便把容成子留下照顾他,自己又爬进深山。这天,他累得很,看见桃花溪里有块光滑平整的大石头,就爬上去休息。他朦朦胧胧地闭着眼,忽然听见山林里传来一阵悦耳的仙乐。不多久,他就看见丛林中走出两只仙鹤,边走边舞。仙鹤身后,有一位白胡子、白眉毛的老仙翁,骑着一头雪白的鹿,正向他缓缓走来。他吃了一惊,赶紧起身施礼,向他打听何处有甘露。老仙翁笑而不答,只是掷下一快方巾。那方巾正飘落在他脚下。他定睛看时,见方巾上写着二字:丹井。黄帝欣喜若狂,一下醒了来,看脚下哪里还有什么方巾,原来是一个梦。他便一骨碌爬起来,在脚下石头上掘下了一小块石屑。黄帝不灰心,一直掘了七七四十九天,终于掘出一眼石井。井水清冽芬芳,果真是甘露。

浮丘公闻讯,病马上就好了,他们立即动手把各种药捣碎做成丸,然后升火开炉。

他们整整炼了三年,原先准备的像山一样高的柴垛烧完了。炼丹台附近的树全砍尽了,浮丘公和容成子不得不到远处去砍柴。轩辕黄帝在炉前烧火,他把最后一块松柴填进了炉膛,砍柴的还没回来。眼看炉膛内火势渐渐小了,黄帝急得坐立不安。炼丹的火万一熄灭,那就前功尽弃了。他又一次抬眼望望山道上,还是没有人影。怎么办呢?黄帝便把自己的一条腿伸进炉膛当柴烧,炉火这才旺起来。

烧着烧着,炼丹炉内骤然一声巨响,射出万道金光,远山近堑都被照得一片通亮。浮丘公和容成子急忙奔来,黄帝还安祥地烧着他那一条腿呢。他俩把黄帝的腿拔出来,三个人看看丹炉,高兴得不知说什么好——仙丹炼成了!

那些半途逃走的臣仆,听见黟山一声轰响,又见万道金光,知道仙丹已经炼成了,便纷纷返来。可当他们赶到的时候,黄帝和浮丘公、容成子已经吃了仙丹,脱胎换骨,飘然成仙了。臣仆们见那三个人已慢慢飘离地面,便苦苦哀求也把他们带上天去。

轩辕黄帝看了他们一眼,没有搭理。三人脚踩祥云,渐渐升高。有一个臣子纵身一跃,抓住了黄帝的胡须,想跟他一道上天,不料上至半空那胡须突然断了,把那个臣仆摔了下来,变成了一块怪石。黄帝的胡子落在地方变成了龙须草。现在山崖石峰边那一丛丛绿油油的龙须草,传说就是当年轩辕黄帝的胡子呢。

黄帝和浮丘公、容成子吃了仙丹成了神仙,从此长生不老,一直在为人类造福。因为黟山是黄帝炼丹的地方,后人便把黟山改成黄山了。

现在黄山七十二峰中的轩辕峰、浮丘峰、容成峰,就是纪念他们的。传说在桃花溪里,他们用过的药、丹井至今还保存着呢。

亲爱的宝宝,你知道这些歇后语吗?

一只脚踩在门槛上——不知进退

一只筷子吃藕——专挑眼

以卵击石——自不量力

陰沟里洗手——假干净

陰雨天落雷——空想(响)

huángshān liàndān

huángshān liàndān

zài hěnjiǔhěnjiǔ yǐqián , yǒu yītiān , fúqiū gōnglái jiàn xuānyuánhuángdì , fāxiàn tā méiyǔ jǐnsuǒ , yùyùguǎhuān , biàn guānqiè dìwèn : “ zūnjìng de dìwáng a , nǐ wèishá mènmènbùlè ne ? ”

xuānyuánhuángdì cháng chángtàn le yīkǒuqì , wúxiàn shānggǎn deshuō : “ qīngchén qǐlai , wǒ dào xībiān shūxǐ , miànróng dàoyìng shuǐzhōng , zhècái fāxiàn wǒ yǐ liǎngbìn rǎnshuāng , húxū bānbái , āi — — wǒ lǎo le , lǎo le ! ”

fúqiūgōng shuōdao : “ shìshàng wànwù yǒushēng bìyǒu sǐ , nín dānyōu yòu yǒu shénme yòng ne ? ”

huángdì yáoyáotóu : “ wǒ bùshì pàsǐ 。 dàn wǒ huán yǒu xǔxǔduōduō de shìqing méiyǒu bànwán , tǔdì yào kāikěn , héliú yào zhìlǐ , qínshòu yào xùnhuà , zhíwù yào xuǎnzhǒng wǒ kě bùnéng zǎosǐ a 。 ”

“ nàyǒu shénme bànfǎ ne ? ” fúqiūgōng wéinán deshuō , “ zhǐyǒu shénxiān cáinéng chángshēngbùlǎo 。 ”

“ bùcuò , ” xuānyuánhuángdì liǎnshàng lùchū le xiàoyì , “ wǒ tīngshuō fánrén zhǐyào chī le xiāndān biàn néng chāotuō fánchén , chéngxiān bùlǎo 。 fúqiūgōng , nǐ kuài qù gěi wǒ xún yīgè liàndān de xiānjìng lái 。 ” fúqiūgōng bùgǎn wéikàng , zhǐdé lǐngmìng ér qù 。

fúqiū gōngzǒu hòu , huángdì měitiān diū yīlì shízǐ zài wèng lǐ , wènglǐ de shízǐ yǐjīng yīqiānduō lì le , jiùshìshuō fúqiūgōng yǐjīng líkāi le sānnián 。 zhè yītiān , xuānyuánhuángdì fàng le shízǐ , xīnli jiāojí bùān , hūrán róngchéngzi lái bào : “ fúqiūgōng huílai le ! ” huángdì gǎnjǐn chūmén yíngjiē , yī jiànmiàn láibují hánxuān , biàn pòbùjídài dì dǎ wèn : “ kuài shuō kuài shuō , shìqing bàndé rúhé ? ”

fúqiūgōng shīlǐ dào : “ zūnjìng de dìwáng a , wǒ zhōngyú zhǎodào le yīgè liàndān de dìfāng , nà zhēnshi gè xiānjìng 。 ”

“ nà dìfāng zài héchù ? ” huángdì huānxǐ dìwèn 。

fúqiū gōngshuō : “ jiāngnán yǒu yīqún gāoshān , zhǐ yīn shānshàng duō shì hēishí , wǒ jiù gěi tā qǔ le gè míngzì jiào yīshān 。 ”

xuānyuánhuángdì de gāoxìng jìnr jiǎnzhí wúfǎxíngróng 。 tā gùbude ràng fúqiūgōng xiūxi , dìèrtiān biàn dài zhe fúqiūgōng róngchéngzi hé yīxiē chénpú qǐchéng shànglù , zhíbèn jiāngnán yīshān 。 dào le nàli , zhòngrén táitóu kànshí , guǒzhēn shì gè juéshèngchù 。 zhǐjiàn qífēng cuòliè , bádìérqǐ 。 yīzuòzuò shānfēng qiānqíbǎiguài , gè jù qíngtài , zhēnshi “ qí fēngfēng cè chōu qífēng , guàishí shíshàng dié guàishí ” 。 dàjiā zhèngkàn dé zhāngzuǐ zāshé , jīngtànbùyǐ 。 hūrán , cóng shāngǔ de yīgè dòngxué zhōng , fēi chū tuántuán yúnwù , bǎ yǎnqián de měijǐng zhēyǎn dào shāmù hòumiàn qù le 。 xuānyuánhuángdì kànde zhèng rùshén , bù liàoxiǎng jǐngzhì bèi yúnwù zhēzhù , fēicháng nǎonù , jiù yòng shǒuqù sīyún chě wù 。 shuōlái yě guài , nà yúnduǒ jìngshùn yuánlù xiàng liúshuǐ yībān dìliú huí yuánlái nàgè dònglǐ qù le 。 zhòngrén jīngyí bùdìng 。

xuānyuánhuángdì rúchīrúzuì , yě bùyòng fúqiūgōng yǐnlù jiù yīzhí xiàng shānlǐ zǒu qù 。

xíngbùduōyuǎn , zhǐjiàn yīzuò shānjiǎoxià yǒugè shuǐchí , chíshàng lóngzhàozhe tuántuán wùqì 。 róngchéngzi dūnxià shēnyòng shǒu jūshuǐ , nàshuǐ jìngshì rè de ! fúqiū gōngshuō : “ wǒ zēng tīngshuō shānzhōng yǒu yīxiānchí , yīdìng jiùshì zhège le 。 ” xuānyuán wéntīng huānxǐruòkuáng , gǎnjǐn tuō le yīshang , tiàojìn chízhōng 。 chíshuǐ bùrè yě bùliáng , yù bà jīnglì bèizēng , shǐrén piāorán yù xiān 。

zài wǎngqiánzǒu , hūjiàn yīqún yuánhóu xīxì zhuīzhú , tāmen zuǐlǐ dū hán zhe gèzhǒnggèyàng de huāduǒ , jùqí zài yīkuài jùshí shàng , zhǐjiàn qúnxiào yīshēng , yīdào huángguāngshǎn guòhòu , hóur men quán bùjiàn le 。 xuānyuánhuángdì xīnzhōng hǎoshēng nàmèn , biànlǜ zhòngrén zhuīxún 。 nǎlǐ zhuīdé shàng ? shānlǐ běn jiù wúlù , biàndì yěmǎng , chùchù qīngténg , gèngjiā guàishí lángyá , xíng buliǎo jǐbù biàn xiànrùjuéjìng 。 huángdì bùsǐxīn , yòu mìnglìng róngchéngzi zài qián lūn fǔ kāilù , diēdiezhuàngzhuàng yīlù xúnlái 。 pá zhì yīzuò xuányá , zhǐ tīng gǔ zhōng xuān xuān rāngrang , dītóu yīkàn zhèngshì nàqún yuánhóu , zhǐjiàn tāmen bǎ cǎizhāi lái de xiānhuā quán diū zài yīgè dà shícáo zhōng 。 yīkuài tūshí shàng , duānzuò zhe yīzhī máosè xuěbái de lǎohóu , jǐzhǐ xiǎo máohóu zhènggěi tā fǔ bèi sāoyǎng 。 xuānyuánhuángdì xīnxiǎng , zhè yīdìng shì gè hóuwáng 。 zhèshí , nà lǎo hóuwáng yǐ zhànlìqǐlái , xiàng shānyá shàng de huángdì gǒngshǒuxínglǐ , zuǐlǐ huán yaya yǒushēng 。 huángdì zhèngyù huán lǐ , zhǐ tīng yīshēng hūxiào , nà hóuwáng jíqún hóu yòu dū bùjiàn le 。

fúqiū gōngzǒu dào huángdì shēnpáng , dīshēng shuōdao : “ jùchuán zhè shānzhōng yǒu yīxiān yuán , néng téngyúnjiàwù , láiqùwúzōng , gāngcái jiàndào de kǒngpà jiùshì tā 。 ”

xuānyuánhuángdì diǎndiǎntóu , yòu lǐng zhòngrén zǒu xiàshān lái 。 hūrán yīzhènzhèn de chúnxiāng pūbíérlái 。 zhòngrén sìchùxúnzhǎo , zhǐjiàn yīgè shícáo zhōngyǒu bàncáo dànhóngsè de shuǐ , xiāngwèi zhèngshì cóng nàli piāolái de 。 róngchéngzi qiǎng shàng yībù , yòngshǒu jū qǐ yǐn le yīkǒu , bùjué dàjiào qǐlai : “ xiānjiǔ ! xiānjiǔ ! ” huángdì hé zhòngrén yī cháng guǒrán gānměi , dàjiā biàn kuánghuānqǐlái 。

xuānyuánhuángdì fēnfù jiù zài zhè shānzhōng lěishí zàowū 。 dìèrtiān , dàjiā biàn fēntóuqù xúnzhǎo zuì lǐxiǎng de liàndān de dìfāng 。 tāmen pānshān yuèjiàn , shítou pèngpò le tuǐjiǎo , jīngjí chě làn le yīshang , zǒubiàn yīshān suǒyǒu de shānfēng , zhōngyú zhǎodào le yīgè hǎo dìfāng 。 huángdì biàn fēnfù fúqiūgōng dā liàndān tái , róngchéngzi qì liàndān lú , zhòng chénpú men kǎnchái bèixīn 。 tā zìjǐ què pòbùjídài dìqù zhǎo liàndān de yào 。

liàndān xūyòng jiǔshíjiǔ zhī língzhīcǎo , jiǔshíjiǔ gēn jiǔjié cān , jiǔshíjiǔ duì língyángjiǎo , jiǔshíjiǔ duǒ yùlù huā , jiǔshíjiǔgè bàozidǎn , jiǔshíjiǔ kē wúhuāguǒ , jiǔshíjiǔ méi chìyèsōng , jiǔshíjiǔ piànbīng bòhe , jiǔshíjiǔ lì zhūshā wán , zài jiāshàng jiǔshíjiǔ dī gānlùshuǐ 。 yào bǎ zhèxiē dōngxi pèiqí kě zhēnbùróngyì 。 ránér xuānyuánhuángdì xiàdìng le juéxīn , liànbùchū xiāndān juébù xiàshān 。

yīshān qīshíèrzuò dǒuqiào de shānfēng chā zài yúnzhōng , yǒuxiē dìfāng lián hóuzi yě nán shàngqu , kě xuānyuánhuángdì què tàbiàn le měiyīcùn shānyá 。 dàilái de liángshi chī wán le , zhǐhǎo zhāi yěguǒzi chōngjī 。 nà jǐge chénpú men shòubùliǎo kǔ , xiānhòu tōutōudì pǎo zǒu le 。 zuìhòu zhǐshèngxià xuānyuánhuángdì hé fúqiūgōng róngchéngzi sānrén 。 tāmen qiānxīn wànkǔ dìguò le jiǔnián , cái zhǎoqí le gèwèiyào , zhǐ quēshǎo gānlùshuǐ le 。 zhèshí , fúqiūgōng yòu bìngdǎo le , xuānyuán biàn bǎ róngchéngzi liúxià zhàogu tā , zìjǐ yòu pá jìnshēn shān 。 zhètiān , tā lěi dé hěn , kànjiàn táohuā xīlǐ yǒu kuài guānghuá píngzhěng de dàshítóu , jiù páshàngqù xiūxi 。 tā méngménglónglóng dìbì zheyǎn , hūrán tīngjiàn shānlín lǐ chuánlái yīzhèn yuèěr de xiānyuè 。 bù duōjiǔ , tā jiù kànjiàn cónglínzhōng zǒuchū liǎngzhī xiānhè , biān zǒu biānwǔ 。 xiānhè shēnhòu , yǒu yīwèi báihúzi bái méimáo de lǎoxiānwēng , qízhe yītóu xuěbái de lù , zhèngxiàng tā huǎnhuǎn zǒulái 。 tā chī le yījīng , gǎnjǐn qǐshēn shīlǐ , xiàng tā dǎting héchù yǒu gānlù 。 lǎoxiānwēng xiàoérbùdá , zhǐshì zhì xià yīkuài fāngjīn 。 nà fāngjīn zhèng piāoluòzài tā jiǎoxià 。 tā dìngjīng kànshí , jiàn fāngjīn shàng xiě zhe èrzì : dānjǐng 。 huángdì xīnxǐruòkuáng , yīxià xǐng le lái , kàn jiǎoxià nǎlǐ huán yǒu shénme fāngjīn , yuánlái shì yīgè mèng 。 tā biàn yīgūlu páqǐlái , zài jiǎoxià shítou shàngjué xià le yīxiǎokuài shíxiè 。 huángdì bù huīxīn , yīzhí jué le qīqīsìshíjiǔtiān , zhōngyú juéchū yīyǎn shíjǐng 。 jǐngshuǐ qīngliè fēnfāng , guǒzhēn shì gānlù 。

fúqiūgōng wénxùn , bìng mǎshàng jiù hǎo le , tāmen lìjí dòngshǒu bǎ gèzhǒng yào dǎosuì zuòchéng wán , ránhòu shēnghuǒ kāilú 。

tāmen zhěngzhěng liàn le sānnián , yuánxiān zhǔnbèi de xiàng shān yīyàng gāo de chái duǒshāo wán le 。 liàndān tái fùjìn de shùquán kǎn jìn le , fúqiū gōnghéróng chéngzi bùdébù dào yuǎnchù qù kǎnchái 。 xuānyuánhuángdì zài lúqián shāohuǒ , tā bǎ zuìhòu yīkuài sōngchái tiánjìn le lútáng , kǎnchái de huán méi huílai 。 yǎnkàn lútáng nèi huǒshì jiànjiàn xiǎo le , huángdì jídé zuòlìbùān 。 liàndān de huǒ wànyī xīmiè , nà jiù qiángōngjìnqì le 。 tā yòu yīcì táiyǎn wàngwàng shāndào shàng , huán shì méiyǒu rényǐng 。 zěnmebàn ne ? huángdì biàn bǎ zìjǐ de yītiáo tuǐ shēnjìn lútáng dāngchái shāo , lúhuǒ zhècái wàng qǐlai 。

shāozhe shāozhe , liàndān lúnèi zhòurán yīshēng jùxiǎng , shèchū wàndào jīnguāng , yuǎnshān jìnqiàn dū bèi zhàodé yīpiàn tōngliàng 。 fúqiū gōnghéróng chéngzi jímáng bēnlái , huángdì huán ānxiáng dì shāozhe tā nà yītiáo tuǐ ne 。 tāliǎ bǎ huángdì de tuǐ báchūlái , sānge rén kànkan dānlú , gāoxìng dé bùzhī shuō shénme hǎo — — xiāndān liànchéng le !

nàxiē bàntú táozǒu de chénpú , tīngjiàn yīshān yīshēng hōngxiǎng , yòu jiàn wàndào jīnguāng , zhīdào xiāndān yǐjīng liànchéng le , biàn fēnfēn fǎnlái 。 kě dāng tāmen gǎndào de shíhou , huángdì hé fúqiūgōng róngchéngzi yǐjīng chī le xiāndān , tuōtāihuàngǔ , piāorán chéngxiān le 。 chénpú men jiàn nà sānge rén yǐ mànmàn piāolí dìmiàn , biàn kǔkǔāiqiú yě bǎ tāmen dàishàng tiānqù 。

xuānyuánhuángdì kàn le tāmen yīyǎn , méiyǒu dāli 。 sānrénjiǎo cǎi xiángyún , jiànjiàn shēnggāo 。 yǒu yīgè chénzǐ zòngshēn yīyuè , zhuāzhù le huángdì de húxū , xiǎng gēn tā yīdào shàngtiān , bùliào shàng zhì bànkōng nà húxū tūrán duàn le , bǎ nàgè chénpú shuāi le xiàlai , biànchéng le yīkuài guàishí 。 huángdì de húzi luò zài dìfāng biànchéng le lóngxūcǎo 。 xiànzài shānyá shífēng biān nà yīcóngcóng lǜyóuyóu de lóngxūcǎo , chuánshuō jiùshì dàngnián xuānyuánhuángdì de húzi ne 。

huángdì hé fúqiūgōng róngchéngzi chī le xiāndān chéng le shénxiān , cóngcǐ chángshēngbùlǎo , yīzhí zài wéi rénlèi zàofú 。 yīnwèi yīshān shì huángdì liàndān de dìfāng , hòurén biàn bǎ yīshān gǎichéng huángshān le 。

xiànzài huángshān qīshíèrfēng zhōng de xuānyuán fēng fúqiūfēng róngchéngfēng , jiùshì jìniàn tāmen de 。 chuánshuō zài táohuā xīlǐ , tāmen yòngguò de yào dānjǐng zhìjīn huán bǎocún zhe ne 。

qīnài de bǎobǎo , nǐ zhīdào zhèxiē xiēhòuyǔ ma ?

yīzhī jiǎo cǎi zài ménkǎn shàng — — bùzhījìntuì

yīzhī kuàizi chī ǒu — — zhuān tiāoyǎn

yǐluǎnjīshí — — zìbùliànglì

yīn gōulǐ xǐshǒu — — jiǎ gānjìng

yīn yǔtiān luòléi — — kōngxiǎng ( xiǎng )



Huangshan Alchemy

Huangshan Alchemy

Long, long ago, one day, Lord Fuqiu came to see Xuanyuan Yellow Emperor, and found that his brows were furrowed and depressed, so he asked with concern: "My lord, why are you so unhappy?"

Xuanyuan Huangdi sighed a long sigh, and said with infinite sadness: "When I woke up in the morning, I went to the stream to wash my face, and my face was reflected in the water, only then did I realize that my temples were stained with frost, and my beard was gray. Alas, I am old, old! "

Duke Fuqiu said, "everything in the world is born and must die. What's the use of worrying?"

Huang Di shook his head: "I'm not afraid of death. But I still have a lot of things to do. The land needs to be reclaimed, the rivers need to be managed, the animals need to be domesticated, and the plants need to be selected... I can't die early."

"Then what can be done?" Duke Fuqiu said in embarrassment, "Only gods can live forever."

"That's right," Xuanyuan Huangdi smiled, "I heard that as long as ordinary people eat the elixir, they can transcend the mundane world and become immortals. Lord Fuqiu, go and find me a fairyland for alchemy." Fuqiu The prince dared not disobey, so he had to take his orders and go.

After Lord Fuqiu left, the Yellow Emperor threw a stone into the urn every day, and there were more than a thousand stones in the urn, which means that Lord Fuqiu had been away for three years. On this day, Xuanyuan Huangdi released stones and felt anxious. Suddenly, Chengzi came to report: "Mr. Fuqiu is back!" How are you doing?"

Lord Fuqiu saluted and said: "My respected emperor, I have finally found a place for alchemy. It is really a fairyland."

"Where is that place?" Huang Di asked happily.

Lord Fuqiu said: "There are a group of high mountains in the south of the Yangtze River. Because there are mostly black stones on the mountains, I named it Yishan."

The joy of Xuanyuan Huangdi is beyond description. He didn't care about letting Duke Fuqiu rest, so he set off on the next day with Duke Fuqiu, Rong Chengzi and some servants, and went straight to Yishan Mountain in the south of the Yangtze River. When they got there, when everyone looked up, it was really a wonderful place. I saw strange peaks staggered and rising from the ground. The peaks are full of strange things, and each has its own modality. It is really "strange peaks with strange peaks on the sides, strange rocks stacked on top of strange rocks". Everyone was smacking their tongues in amazement. Suddenly, clouds and mist flew out from a cave in the valley, covering the beautiful scenery in front of us behind the sand curtain. Xuanyuan Huangdi was engrossed in watching it, but unexpectedly, the scene was covered by clouds and fog. He was very annoyed, so he tore the clouds and fog with his hands. Strange to say, the cloud flowed back to the original hole along the original path like flowing water. Everyone was in doubt.

Xuanyuan Yellow Emperor was so intoxicated that he walked straight into the mountain without the help of Fuqiu Gong.

Not far away, I saw a pool at the foot of a mountain, and the pool was covered with clouds of mist. Rong Chengzi knelt down and scooped up water with his hands, the water was actually hot! Fuqiu Gong said: "I heard that there is a fairy pool in the mountain, and this must be it." Xuanyuan was ecstatic when he heard that, so he took off his clothes and jumped into the pool. The water in the pool is neither hot nor cold, and after taking a bath, the energy is multiplied, which makes people feel ecstatic.

Going forward, I suddenly saw a group of apes playing and chasing each other. They all had various flowers in their mouths and gathered on a boulder. There was a roar and a flash of yellow light, and all the monkeys disappeared. Xuanyuan Huangdi was very puzzled, so he led the crowd to search for it. Where can I catch up? There is no road in the mountains, wild and wild, green vines everywhere, even more strange stones and spikes, and you will fall into a desperate situation after only a few steps. Unwilling to give up, the Yellow Emperor ordered Rong Chengzi to lead the way with an axe, and stumbled all the way to find it. Climbing to a cliff, I only heard the noise in the valley. I looked down at the group of apes, and saw that they threw all the flowers they picked into a large stone trough. On a protruding rock, an old monkey with snow-white fur was sitting upright, and several little monkeys were rubbing its back and tickling it. Xuanyuan Huangdi thought to himself, this must be a monkey king. At this time, the old monkey king had stood up, bowed his hands to the Yellow Emperor on the cliff and saluted, still yelling. The Yellow Emperor was about to return the gift, when he heard a roar, the monkey king and the group of monkeys disappeared again.

Lord Fuqiu walked to the side of the Yellow Emperor and said in a low voice: "It is said that there is an immortal ape in this mountain, which can ride the clouds and fog, and come and go without a trace. I am afraid that it is the one I saw just now."

Xuanyuan Huangdi nodded and led the crowd down the mountain. Suddenly bursts of mellow fragrance hit the nostrils. Everyone looked around, only to see a stone trough filled with half a trough of light red water, and the fragrance came from there. Rong Chengzi took a step forward, scooped it up with his hands and took a sip, and unconsciously shouted: "Immortal wine! Immortal wine!" After the Yellow Emperor and the others tasted it, it was indeed delicious, and everyone reveled.

Emperor Xuanyuan ordered to build stone houses in this mountain. The next day, everyone split up to find the most ideal alchemy place. They climbed mountains and rivers, their legs were broken by stones, and their clothes were torn by thorns. They traveled all the peaks of Yishan Mountain, and finally found a good place. The Yellow Emperor ordered Duke Fuqiu to build an alchemy platform, Rong Chengzi to build an alchemy furnace, and all his servants cut firewood to prepare salaries. He himself couldn't wait to find the medicine for alchemy.

Alchemy requires ninety-nine sticks of ganoderma lucidum, ninety-nine roots of nine-section ginseng, ninety-nine pairs of antelope horns, ninety-nine jade dew flowers, ninety-nine leopard galls, ninety-nine figs, and ninety-nine red beetles. Ye Song, ninety-nine pieces of ice mint, ninety-nine cinnabar pills, plus ninety-nine drops of nectar. It's not easy to put all these things together. However, Emperor Xuanyuan made up his mind that he would never go down the mountain if he could not make the elixir.

The seventy-two steep peaks of Yishan Mountain are inserted in the clouds, and some places are difficult for monkeys to climb up, but Xuanyuan Huangdi has stepped on every inch of the cliff. The food he brought was exhausted, so he had to pick wild fruits to satisfy his hunger.Those servants couldn't stand the pain, so they ran away secretly one after another. In the end, only Xuanyuan Yellow Emperor, Fuqiu Gong, and Rong Chengzi were left. It took them nine years of painstaking efforts to find all the medicines, only the nectar was missing. At this time, Duke Fuqiu fell ill again, so Xuanyuan left Rong Chengzi to take care of him, and climbed into the mountains by himself. On this day, he was very tired. When he saw a big smooth rock in Taohuaxi, he climbed up to rest. He closed his eyes dimly, and suddenly heard a burst of sweet fairy music coming from the mountain forest. Not long after, he saw two cranes coming out of the jungle, dancing as they walked. Behind the crane, there is an old fairy with white beard and white eyebrows, riding a snow-white deer, walking slowly towards him. Surprised, he quickly got up and saluted, and asked him where there was nectar. The old fairy smiled and didn't answer, just threw down a square scarf. The kerchief was falling at his feet. When he looked closely, he saw two characters written on the square scarf: Danjing. The Yellow Emperor was ecstatic, and woke up at once, and saw where there was a square scarf under his feet. It turned out to be a dream. He got up quickly, and dug a small piece of stone chips from the rock under his feet. The Yellow Emperor was not discouraged, and kept digging for seventy-nine days, and finally dug out a stone well. The well water is clear and fragrant, and it really is nectar.

When Lord Fuqiu heard the news, he recovered immediately. They immediately smashed various medicines into pills, and then turned on the stove.

They practiced for three years, and the pile of firewood that was as high as a mountain was burned out. All the trees near the alchemy platform were cut down, so Duke Fuqiu and Rong Chengzi had to go far away to cut firewood. Xuanyuan Huangdi was lighting a fire in front of the stove, and he filled the last piece of pine wood into the hearth, but the woodcutter has not returned yet. Seeing that the fire in the hearth was getting smaller and smaller, Huang Di was very anxious and restless. If the fire of alchemy goes out, all previous efforts will be wasted. He looked up at the mountain road again, but there was still no one. How to do it? Huang Di stretched one of his legs into the furnace as firewood, and the fire started to flourish.

While it was burning, there was a sudden loud noise in the alchemy furnace, and thousands of golden lights shot out, and the distant mountains and near the moat were illuminated brightly. Duke Fuqiu and Rong Chengzi came rushing over, while the Yellow Emperor was still peacefully burning his leg. They pulled out Huangdi's leg, and the three of them looked at the alchemy furnace, so happy that they didn't know what to say—the elixir was made!

Those servants who fled halfway heard a bang on Yishan Mountain and saw ten thousand golden lights, knowing that the elixir had been refined, they came back one after another. But when they arrived, the Yellow Emperor, Fuqiu Gong, and Rong Chengzi had already eaten the elixir, and they were transformed into immortals. Seeing that the three men had slowly floated away from the ground, the servants pleaded bitterly to take them to the sky as well.

Xuanyuan Huangdi glanced at them, but didn't respond. The three stepped on the auspicious clouds and gradually rose. A courtier jumped up and grabbed the Yellow Emperor's beard, trying to go up to the sky with him, but the beard suddenly broke in the middle of the sky, and the courtier fell off, turning into a strange rock. The Yellow Emperor's beard fell to the ground and turned into asparagus. Now the clumps of green asparagus beside the cliff and stone peak are said to be the beard of Xuanyuan Huangdi.

The Yellow Emperor, Lord Fuqiu, and Rong Chengzi ate the elixir and became gods. They have been immortal since then, and have been benefiting mankind. Because Yishan was the place where the Yellow Emperor made alchemy, later generations changed Yishan to Huangshan.

Now Xuanyuan Peak, Fuqiu Peak, and Rongcheng Peak among the seventy-two peaks of Huangshan Mountain commemorate them. It is said that in Taohuaxi, the medicine and Danjing they used are still preserved.

Dear baby, do you know these allegories?

One foot on the threshold - I don't know how to advance or retreat

Eating lotus root with one chopsticks - picky

Strike a stone with a pebble - overestimate one's strength

Washing hands in the gutter - fake clean

Thunder falls on a rainy day—fantasy (ring).



Alquimia Huangshan

Alquimia Huangshan

Hace mucho, mucho tiempo, un día, cuando el duque Fuqiu fue a ver al emperador Xuanyuan, descubrió que tenía el ceño fruncido y deprimido, por lo que preguntó con preocupación: "Mi querido emperador, ¿por qué eres tan infeliz?"

Xuanyuan Huangdi lanzó un largo suspiro y dijo con infinita tristeza: "Cuando me levanté por la mañana, fui al arroyo a lavarme la cara, y mi cara se reflejó en el agua, solo entonces me di cuenta de que mis sienes estaban manchado de escarcha, y mi barba estaba gris. ¡Ay, soy viejo, viejo!

El duque Fuqiu dijo: "Todo en el mundo nace y debe morir. ¿De qué sirve preocuparse?"

Huang Di negó con la cabeza: "No le tengo miedo a la muerte. Pero todavía tengo muchas cosas que hacer. La tierra debe recuperarse, los ríos deben administrarse, los animales deben domesticarse y las plantas deben recuperarse". necesito ser seleccionado... No puedo morir antes de tiempo".

"Entonces, ¿qué se puede hacer?", Dijo el duque Fuqiu avergonzado, "Solo los dioses pueden vivir para siempre".

"Así es", sonrió Xuanyuan Huangdi, "Escuché que mientras la gente común coma el elixir, pueden trascender el mundo mundano y convertirse en inmortales. Señor Fuqiu, ve y encuéntrame un país de hadas para la alquimia ". Fuqiu El Duque no se atrevió desobedecer, por lo que tuvo que tomar sus órdenes y marcharse.

Después de que el Señor Fuqiu se fue, el Emperador Amarillo arrojó una piedra a la urna todos los días, y había más de mil piedras en la urna, lo que significa que el Señor Fuqiu había estado fuera durante tres años. En este día, Xuanyuan Huangdi lanzó piedras y se sintió ansioso. De repente, Chengzi vino a informar: "¡El Sr. Fuqiu ha vuelto!" ¿Cómo estás?

Lord Fuqiu saludó y dijo: "Mi respetado emperador, finalmente encontré un lugar para la alquimia. Es realmente un país de hadas".

"¿Dónde está ese lugar?", Preguntó felizmente Huang Di.

Lord Fuqiu dijo: "Hay un grupo de altas montañas en el sur del río Yangtze. Debido a que en su mayoría hay piedras negras en las montañas, lo llamé Yishan".

La alegría de Xuanyuan Huangdi está más allá de toda descripción. No le importaba dejar descansar al Señor Fuqiu, así que partió al día siguiente con el Señor Fuqiu, Rong Chengzi y algunos sirvientes, y se dirigió directamente a la montaña Yishan en el sur del río Yangtze. Cuando llegaron allí, cuando todos miraron hacia arriba, era realmente un lugar maravilloso. Vi extraños picos escalonados y elevándose desde el suelo. Los picos están llenos de cosas extrañas, y cada uno tiene su propia modalidad, realmente son "picos extraños con picos extraños a los lados, rocas extrañas apiladas sobre rocas extrañas". Todos chasqueaban la lengua con asombro. De repente, las nubes y la niebla salieron volando de una cueva en el valle, cubriendo el hermoso paisaje frente a nosotros detrás de la cortina de arena. Xuanyuan Huangdi estaba absorto viéndolo, pero inesperadamente, la escena estaba cubierta por nubes y niebla, estaba muy molesto, por lo que rasgó las nubes y la niebla con las manos. Por extraño que parezca, la nube fluyó de regreso al agujero original a lo largo del camino original como agua que fluye. Todo el mundo estaba en duda.

Xuanyuan Huangdi estaba tan intoxicado que caminó directamente hacia la montaña sin la ayuda del Señor Fuqiu.

No muy lejos, vi un estanque al pie de una montaña, y el estanque estaba cubierto de nubes de niebla. Rong Chengzi se arrodilló y recogió agua con las manos, ¡el agua estaba realmente caliente! Fuqiu Gong dijo: "Escuché que hay un estanque de hadas en la montaña, y debe ser este." Xuanyuan estaba extasiado cuando escuchó eso, así que se quitó la ropa y saltó al estanque. El agua de la piscina no es ni caliente ni fría, y después de bañarse, la energía se multiplica, lo que hace que la gente se sienta extasiada.

Avanzando, de repente vi un grupo de monos jugando y persiguiéndose unos a otros. Todos tenían varias flores en la boca y se juntaron en una roca. Hubo un rugido y un destello de luz amarilla, y todos los monos desaparecieron. Xuanyuan Huangdi estaba muy desconcertado, por lo que llevó a la multitud a buscarlo. ¿Dónde puedo ponerme al día? No hay camino en las montañas, salvaje y salvaje, enredaderas verdes por todas partes, aún más piedras y picos extraños, y caerás en una situación desesperada después de solo unos pocos pasos. No dispuesto a darse por vencido, el Emperador Amarillo ordenó a Rong Chengzi que guiara el camino con un hacha, y tropezó todo el camino para encontrarla. Subiendo a un acantilado, solo escuché el ruido del valle, miré hacia abajo al grupo de simios y vi que tiraban todas las flores que recogían en un gran abrevadero de piedra. En una roca que sobresalía, un mono viejo con pelaje blanco como la nieve estaba sentado erguido, y varios monitos le frotaban la espalda y le hacían cosquillas. Xuanyuan Huangdi pensó para sí mismo, este debe ser un rey mono. En este momento, el viejo rey mono se puso de pie, inclinó las manos hacia el Emperador Amarillo en el acantilado y saludó, todavía gritando. El Emperador Amarillo estaba a punto de devolver el regalo, cuando escuchó un rugido, el rey mono y el grupo de monos desaparecieron nuevamente.

Lord Fuqiu caminó hacia el lado del Emperador Amarillo y dijo en voz baja: "Se dice que hay un mono inmortal en esta montaña, que puede montar las nubes y la niebla, y va y viene sin dejar rastro. Me temo que es el que acabo de ver ahora.

Xuanyuan Huangdi asintió y condujo a la multitud montaña abajo. De repente, ráfagas de suave fragancia golpearon las fosas nasales. Todos miraron a su alrededor, solo para ver un bebedero de piedra lleno con medio bebedero de agua de color rojo claro, y la fragancia provenía de allí. Rong Chengzi dio un paso adelante, lo recogió con la mano y tomó un sorbo, e inconscientemente gritó: "¡Vino inmortal! ¡Vino inmortal! "Después de que el Emperador Amarillo y los demás lo probaron, estaba realmente delicioso, y todos se deleitaron.

El emperador Xuanyuan ordenó construir casas de piedra en esta montaña. Al día siguiente, todos se separaron para encontrar el lugar de alquimia más ideal. Escalaron montañas y ríos, sus piernas se rompieron con piedras y sus ropas se rasgaron con espinas. Recorrieron todos los picos de la montaña Yishan y finalmente encontraron un buen lugar. El Emperador Amarillo ordenó al Duque Fuqiu que construyera una plataforma de alquimia, a Rong Chengzi que construyera un horno de alquimia, y todos sus sirvientes cortaron leña para preparar los salarios. Él mismo no podía esperar para encontrar la medicina para la alquimia.

La alquimia requiere noventa y nueve palos de ganoderma lucidum, noventa y nueve raíces de ginseng de nueve secciones, noventa y nueve pares de cuernos de antílope, noventa y nueve flores de rocío de jade, noventa y nueve agallas de leopardo, noventa y nueve higos y noventa y nueve escarabajos rojos Ye Song, noventa y nueve piezas de menta helada, noventa y nueve pastillas de cinabrio, más noventa y nueve gotas de néctar. No es fácil poner todas estas cosas juntas. Sin embargo, el emperador Xuanyuan decidió que nunca bajaría de la montaña si no podía hacer el elixir.

Los setenta y dos picos empinados de la montaña Yishan se insertan en las nubes, y algunos lugares son difíciles de escalar para los monos, pero Xuanyuan Huangdi ha pisado cada centímetro del acantilado. La comida que traía se agotó, por lo que tuvo que recoger frutas silvestres para saciar su hambre.Esos sirvientes no pudieron soportar el dolor, por lo que huyeron en secreto uno tras otro. Al final, solo quedaron el Emperador Amarillo Xuanyuan, Fuqiu Gong y Rong Chengzi. Les tomó nueve años de arduos esfuerzos encontrar todas las medicinas, solo faltaba el néctar. En este momento, el duque Fuqiu se enfermó nuevamente, por lo que Xuanyuan dejó a Rong Chengzi para que lo cuidara y subió a las montañas solo. Ese día, estaba muy cansado, cuando vio una gran roca lisa en Taohuaxi, subió para descansar. Cerró los ojos tenuemente y de repente escuchó un estallido de dulce música de hadas proveniente del bosque de la montaña. No mucho después, vio dos grullas que salían de la selva, bailando mientras caminaban. Detrás de la grúa, hay un hada anciana de barba blanca y cejas blancas, montando un ciervo blanco como la nieve, caminando lentamente hacia él. Sorprendido, rápidamente se levantó y saludó, y le preguntó dónde había néctar. El hada anciana sonrió y no respondió, solo arrojó una bufanda cuadrada. El pañuelo caía a sus pies. Cuando miró de cerca, vio dos caracteres escritos en el pañuelo cuadrado: Danjing. El Emperador Amarillo estaba extasiado, se despertó de inmediato y vio dónde había un pañuelo cuadrado debajo de sus pies. Resultó ser un sueño. Se levantó rápidamente y excavó un pequeño trozo de piedra de la roca que tenía bajo los pies. El Emperador Amarillo no se desanimó y siguió cavando durante setenta y nueve días, y finalmente excavó un pozo de piedra. El agua del pozo es clara y fragante, y realmente es néctar.

Cuando el Señor Fuqiu escuchó la noticia, se recuperó de inmediato. Inmediatamente rompieron varias medicinas en pastillas y luego encendieron la estufa.

Practicaron durante tres años, y la pila de leña que era tan alta como una montaña se quemó. Todos los árboles cerca de la plataforma de alquimia fueron cortados, por lo que el duque Fuqiu y Rong Chengzi tuvieron que ir lejos para cortar leña. Xuanyuan Huangdi estaba encendiendo fuego frente a la estufa, llenó el último trozo de madera de pino en el hogar, pero el leñador aún no ha regresado. Al ver que el fuego en el hogar se hacía cada vez más pequeño, Huang Di estaba muy ansioso e inquieto. Si el fuego de la alquimia se apaga, todos los esfuerzos anteriores serán en vano. Volvió a mirar hacia el camino de la montaña, pero todavía no había nadie. ¿Cómo hacerlo? Huang Di estiró una de sus piernas en el horno como leña y el fuego comenzó a florecer.

Mientras ardía, hubo un fuerte ruido repentino en el horno de alquimia, y miles de luces doradas se dispararon, y las montañas distantes y cerca del foso se iluminaron intensamente. El duque Fuqiu y Rong Chengzi llegaron corriendo, mientras que el Emperador Amarillo todavía le quemaba pacíficamente la pierna. Sacaron la pierna de Huangdi y los tres miraron el horno de alquimia, tan felices que no sabían qué decir: ¡el elixir estaba hecho!

Esos sirvientes que huyeron a mitad de camino escucharon un estruendo en la montaña Yishan y vieron diez mil luces doradas, sabiendo que el elixir había sido refinado, regresaron uno tras otro. Pero cuando llegaron, Huangdi, Fuqiu Gong y Rong Chengzi ya habían comido el elixir y se transformaron en inmortales. Al ver que los tres hombres se habían alejado lentamente del suelo, los sirvientes suplicaron amargamente que también los llevaran al cielo.

Xuanyuan Huangdi los miró, pero no respondió. Los tres pisaron las nubes auspiciosas y se elevaron gradualmente. Un cortesano saltó, agarró la barba del Emperador Amarillo y quiso subir al cielo con él, pero la barba de repente se rompió en medio del cielo y el cortesano se cayó, convirtiéndose en una roca extraña. La barba del Emperador Amarillo cayó al suelo y se convirtió en espárragos. Ahora se dice que los grupos de espárragos verdes al lado del acantilado y el pico de piedra son la barba de Xuanyuan Huangdi.

El Emperador Amarillo, Lord Fuqiu y Rong Chengzi comieron el elixir y se convirtieron en dioses. Han sido inmortales desde entonces y han estado beneficiando a la humanidad. Debido a que Yishan era el lugar donde el Emperador Amarillo hacía alquimia, las generaciones posteriores cambiaron Yishan a Huangshan.

Ahora el pico Xuanyuan, el pico Fuqiu y el pico Rongcheng entre los setenta y dos picos de la montaña Huangshan los conmemoran. Se dice que en Taohuaxi aún se conserva la medicina y el Danjing que usaban.

Querido bebé, ¿conoces estas alegorías?

Un pie en el umbral - No sé avanzar ni retroceder

Comer raíz de loto con un palillo - quisquilloso

Golpea una piedra con un guijarro: sobrestimar la fuerza

Lavarse las manos en la alcantarilla - limpieza falsa

El trueno cae en un día lluvioso: fantasía (anillo).



Alchimie de Huangshan

Alchimie de Huangshan

Il y a très, très longtemps, un jour, lorsque le duc Fuqiu est venu voir l'empereur Xuanyuan, il a constaté que ses sourcils étaient plissés et déprimés, alors il a demandé avec inquiétude : « Mon cher empereur, pourquoi es-tu si malheureux ?

Xuanyuan Huangdi a poussé un long soupir et a dit avec une infinie tristesse: "Quand je me suis levé le matin, je suis allé au ruisseau pour me laver le visage, et mon visage s'est reflété dans l'eau, alors seulement j'ai réalisé que mes tempes étaient taché de givre, et ma barbe était grise. Hélas, je suis vieux, vieux !

Le Duc Fuqiu a dit, "tout dans le monde est né et doit mourir. A quoi bon s'inquiéter ?"

Huang Di secoua la tête : « Je n'ai pas peur de la mort. Mais j'ai encore beaucoup de choses à faire. La terre doit être récupérée, les rivières doivent être gérées, les animaux doivent être domestiqués et les plantes besoin d'être sélectionné... Je ne peux pas mourir tôt."

"Alors que peut-on faire ?" dit le duc Fuqiu avec embarras, "Seuls les dieux peuvent vivre éternellement."

"C'est vrai," sourit Xuanyuan Huangdi, "J'ai entendu dire que tant que les gens ordinaires mangent l'élixir, ils peuvent transcender le monde banal et devenir immortels. Seigneur Fuqiu, allez me trouver un pays féerique pour l'alchimie. " Fuqiu Le duc n'a pas osé désobéir, alors il a dû suivre ses ordres et partir.

Après le départ de Lord Fuqiu, l'Empereur Jaune a jeté une pierre dans l'urne tous les jours, et il y avait plus d'un millier de pierres dans l'urne, ce qui signifie que Lord Fuqiu était absent depuis trois ans. Ce jour-là, Xuanyuan Huangdi a lâché des pierres et s'est senti anxieux. Soudain, Chengzi est venu rapporter : "M. Fuqiu est de retour !" Comment allez-vous ?"

Lord Fuqiu salua et dit: "Mon empereur respecté, j'ai enfin trouvé un endroit pour l'alchimie. C'est vraiment un pays des fées."

"Où est cet endroit?", A demandé joyeusement Huang Di.

Lord Fuqiu a déclaré: "Il y a un groupe de hautes montagnes au sud du fleuve Yangtze. Parce qu'il y a principalement des pierres noires sur les montagnes, je l'ai nommé Yishan."

La joie de Xuanyuan Huangdi est indescriptible. Il ne se souciait pas de laisser Lord Fuqiu se reposer, alors il partit le lendemain avec Lord Fuqiu, Rong Chengzi et quelques serviteurs, et alla directement à la montagne Yishan au sud du fleuve Yangtze. Quand ils sont arrivés là-bas, quand tout le monde a levé les yeux, c'était vraiment un endroit merveilleux. J'ai vu d'étranges pics décalés et s'élevant du sol. Les pics regorgent de choses étranges, et chacun a sa propre modalité, c'est vraiment "des pics étranges avec des pics étranges sur les flancs, des rochers étranges empilés sur des rochers étranges". Tout le monde faisait claquer la langue d'étonnement. Soudain, des nuages ​​et de la brume se sont envolés d'une grotte dans la vallée, couvrant le magnifique paysage devant nous derrière le rideau de sable. Xuanyuan Huangdi était absorbé par le regarder, mais de manière inattendue, la scène était couverte de nuages ​​et de brouillard.Il était très ennuyé, alors il a déchiré les nuages ​​et le brouillard avec ses mains. Étrange à dire, le nuage est revenu au trou d'origine le long du chemin d'origine comme de l'eau qui coule. Tout le monde était dans le doute.

Xuanyuan Huangdi était tellement ivre qu'il a marché directement dans la montagne sans l'aide de Lord Fuqiu.

Non loin de là, j'ai vu une mare au pied d'une montagne, et la mare était couverte de nuages ​​de brume. Rong Chengzi s'est agenouillé et a ramassé de l'eau avec ses mains, l'eau était en fait chaude ! Fuqiu Gong a déclaré: "J'ai entendu dire qu'il y avait une piscine de fées dans la montagne, et ça doit être ça." Xuanyuan était extatique quand il a entendu cela, alors il a enlevé ses vêtements et a sauté dans la piscine. L'eau de la piscine n'est ni chaude ni froide, et après avoir pris un bain, l'énergie est multipliée, ce qui rend les gens extatiques.

En avançant, j'ai soudainement vu un groupe de singes jouer et se poursuivre. Ils avaient tous diverses fleurs dans la bouche et se sont rassemblés sur un rocher. Il y a eu un rugissement et un éclair de lumière jaune, et tous les singes ont disparu. Xuanyuan Huangdi était très perplexe, alors il a conduit la foule à le chercher. Où puis-je me rattraper ? Il n'y a pas de route dans les montagnes, sauvages et sauvages, des vignes vertes partout, des pierres et des pointes encore plus étranges, et vous tomberez dans une situation désespérée après seulement quelques pas. Ne voulant pas abandonner, l'Empereur Jaune ordonna à Rong Chengzi de montrer le chemin avec une hache, et trébucha tout le long du chemin pour le trouver. En grimpant sur une falaise, je n'entendis que le bruit dans la vallée, je regardai le groupe de singes et je vis qu'ils jetaient toutes les fleurs qu'ils cueillaient dans une grande auge en pierre. Sur un rocher en saillie, un vieux singe à la fourrure blanche comme neige était assis bien droit, et plusieurs petits singes lui frottaient le dos et le chatouillaient. Xuanyuan Huangdi se dit que ce doit être un roi singe. A ce moment, le vieux roi singe s'était levé, avait incliné les mains devant l'Empereur Jaune sur la falaise et avait salué, toujours en criant. L'Empereur Jaune était sur le point de rendre le cadeau, quand il entendit un rugissement, le roi singe et le groupe de singes disparurent à nouveau.

Lord Fuqiu marcha à côté de l'Empereur Jaune et dit à voix basse : "On dit qu'il y a un singe immortel dans cette montagne, qui peut chevaucher les nuages ​​et le brouillard, et aller et venir sans laisser de trace. J'ai peur que c'est celui que j'ai vu tout à l'heure."

Xuanyuan Huangdi hocha la tête et conduisit la foule vers le bas de la montagne. Soudain, des bouffées de parfum doux frappèrent les narines. Tout le monde regarda autour d'eux, seulement pour voir un abreuvoir en pierre rempli d'un demi-abreuvoir d'eau rouge clair, et le parfum venait de là. Rong Chengzi a fait un pas en avant, l'a ramassé avec sa main et a pris une gorgée, et a inconsciemment crié: "Vin immortel! Vin immortel!" Après que l'Empereur Jaune et les autres l'aient goûté, c'était vraiment délicieux et tout le monde s'est délecté.

L'empereur Xuanyuan a ordonné de construire des maisons en pierre dans cette montagne. Le lendemain, tout le monde se sépare pour trouver le lieu d'alchimie le plus idéal. Ils ont escaladé des montagnes et des rivières, leurs jambes ont été brisées par des pierres et leurs vêtements ont été déchirés par des épines.Ils ont parcouru tous les sommets de la montagne Yishan et ont finalement trouvé un bon endroit. L'empereur jaune a ordonné au duc Fuqiu de construire une plate-forme d'alchimie, à Rong Chengzi de construire un four d'alchimie et à tous ses serviteurs de couper du bois de chauffage pour préparer les salaires. Lui-même était impatient de trouver le médicament pour l'alchimie.

L'alchimie nécessite quatre-vingt-dix-neuf bâtons de ganoderma lucidum, quatre-vingt-dix-neuf racines de ginseng à neuf sections, quatre-vingt-dix-neuf paires de cornes d'antilope, quatre-vingt-dix-neuf fleurs de rosée de jade, quatre-vingt-dix-neuf galles de léopard, quatre-vingt-dix-neuf figues et quatre-vingt-dix-neuf coléoptères rouges Ye Song, quatre-vingt-dix-neuf morceaux de menthe glacée, quatre-vingt-dix-neuf pilules de cinabre et quatre-vingt-dix-neuf gouttes de nectar. Ce n'est pas facile de mettre toutes ces choses ensemble. Cependant, l'empereur Xuanyuan a décidé qu'il ne descendrait jamais de la montagne s'il ne pouvait pas fabriquer l'élixir.

Les soixante-douze sommets escarpés de la montagne Yishan sont insérés dans les nuages, et certains endroits sont difficiles à gravir pour les singes, mais Xuanyuan Huangdi a marché sur chaque pouce de la falaise. La nourriture qu'il apportait était épuisée, il a donc dû cueillir des fruits sauvages pour satisfaire sa faim.Ces serviteurs ne pouvaient pas supporter la douleur, alors ils se sont enfuis en secret les uns après les autres. À la fin, il ne restait que l'empereur jaune Xuanyuan, Fuqiu Gong et Rong Chengzi. Il leur a fallu neuf ans d'efforts minutieux pour trouver tous les médicaments, seul le nectar manquait. À ce moment-là, le duc Fuqiu tomba de nouveau malade, alors Xuanyuan quitta Rong Chengzi pour prendre soin de lui et grimpa seul dans les montagnes. Ce jour-là, il était très fatigué.Quand il a vu un gros rocher lisse à Taohuaxi, il a grimpé pour se reposer. Il ferma faiblement les yeux et entendit soudain une douce musique féerique provenant de la forêt de la montagne. Peu de temps après, il a vu deux grues sortir de la jungle, danser en marchant. Derrière la grue, il y a une vieille fée à la barbe blanche et aux sourcils blancs, chevauchant un cerf blanc comme neige, marchant lentement vers lui. Surpris, il se leva rapidement et salua, et lui demanda où il y avait du nectar. La vieille fée a souri et n'a pas répondu, a juste jeté une écharpe carrée. Le mouchoir tombait à ses pieds. Quand il a regardé attentivement, il a vu deux caractères écrits sur l'écharpe carrée : Danjing. L'Empereur Jaune était extatique et s'est réveillé immédiatement et a vu où il y avait une écharpe carrée sous ses pieds.Cela s'est avéré être un rêve. Il se leva rapidement et extirpa un petit morceau de pierre de la roche sous ses pieds. L'Empereur Jaune ne s'est pas découragé et a continué à creuser pendant soixante-dix-neuf jours, et a finalement creusé un puits en pierre. L'eau du puits est claire et parfumée, et c'est vraiment du nectar.

Lorsque Lord Fuqiu a appris la nouvelle, il a immédiatement récupéré.Ils ont immédiatement réduit divers médicaments en pilules, puis ont allumé le poêle.

Ils ont pratiqué pendant trois ans et le tas de bois de chauffage qui était aussi haut qu'une montagne a été brûlé. Tous les arbres près de la plate-forme d'alchimie ont été abattus, alors Duke Fuqiu et Rong Chengzi ont dû aller loin pour couper du bois de chauffage. Xuanyuan Huangdi était en train d'allumer un feu devant le poêle, il a rempli le dernier morceau de bois de pin dans l'âtre, mais le bûcheron n'est pas encore revenu. Voyant que le feu dans le foyer devenait de plus en plus petit, Huang Di était très anxieux et agité. Si le feu de l'alchimie s'éteint, tous les efforts précédents seront vains. Il regarda à nouveau la route de montagne, mais il n'y avait toujours personne. Comment faire? Huang Di a étiré une de ses jambes dans le four comme bois de chauffage, et le feu a commencé à fleurir.

Pendant qu'il brûlait, il y eut un bruit soudain et fort dans le four d'alchimie, et des milliers de lumières dorées jaillirent, et les montagnes lointaines et près des douves furent illuminées avec éclat. Le duc Fuqiu et Rong Chengzi se sont précipités, tandis que l'empereur jaune brûlait toujours paisiblement sa jambe. Ils ont arraché la jambe de Huangdi, et tous les trois ont regardé le four d'alchimie, si heureux qu'ils ne savaient que dire : l'élixir était fait !

Ces serviteurs qui ont fui à mi-chemin ont entendu un coup sur la montagne Yishan et ont vu dix mille lumières dorées, sachant que l'élixir avait été raffiné, ils sont revenus les uns après les autres. Mais quand ils sont arrivés, Huangdi, Fuqiu Gong et Rong Chengzi avaient déjà mangé l'élixir, et ils ont été transformés en immortels. Voyant que les trois hommes s'étaient lentement éloignés du sol, les serviteurs supplièrent amèrement de les emmener également au ciel.

Xuanyuan Huangdi les regarda, mais ne répondit pas. Les trois d'entre eux ont marché sur les nuages ​​de bon augure et se sont graduellement levés. Un courtisan a sauté, a attrapé la barbe de l'empereur jaune et a voulu monter au ciel avec lui, mais la barbe s'est soudainement cassée au milieu du ciel et le courtisan est tombé, se transformant en un rocher étrange. La barbe de l'Empereur Jaune tomba au sol et se transforma en asperge. On dit maintenant que les touffes d'asperges vertes à côté de la falaise et du pic de pierre sont la barbe de Xuanyuan Huangdi.

L'empereur jaune, Lord Fuqiu et Rong Chengzi ont mangé l'élixir et sont devenus des dieux. Depuis lors, ils sont immortels et profitent à l'humanité. Parce que Yishan était l'endroit où l'Empereur Jaune faisait de l'alchimie, les générations suivantes ont changé Yishan en Huangshan.

Maintenant, le pic Xuanyuan, le pic Fuqiu et le pic Rongcheng parmi les soixante-douze sommets de la montagne Huangshan les commémorent. On dit qu'à Taohuaxi, la médecine et le Danjing qu'ils utilisaient sont encore préservés.

Cher bébé, connais-tu ces allégories ?

Un pied sur le seuil - je ne sais pas comment avancer ou reculer

Manger de la racine de lotus avec une baguette - pointilleux

Frapper une pierre avec un caillou - surestimer sa force

Se laver les mains dans le caniveau - faire semblant de nettoyer

Le tonnerre tombe un jour de pluie - fantaisie (anneau).



黄山錬金術

黄山錬金術

むかしむかし、ある日、福丘公が玄元皇帝に会いに来たとき、彼の眉間に皺が寄って落ち込んでいるのに気づき、心配して「皇帝、なぜそんなに不幸なのか」と尋ねました。

玄元黄帝は長いため息をつき、無限の悲しみを込めて言った:「朝起きて、顔を洗うために小川に行ったとき、顔が水に映っていたのですが、そのとき初めて、寺院が霜で汚れていて、あごひげは灰色でした。ああ、私は年をとっています、年をとっています!」

福秋公は言った。

黄帝は首を横に振った。選ばなきゃ……早死にできない」

「それではどうすればいいのですか?」福秋公は恥ずかしそうに言った、「神だけが永遠に生きることができます」。

「そうです」とXuanyuan Huangdiは微笑んだ、「普通の人が霊薬を食べる限り、彼らは世俗の世界を超越して不滅になることができると聞いた. Fuqiu卿、行って錬金術のための妖精の国を見つけてください.」 Fuqiu公爵は敢えてしなかった従わなかったので、彼は命令を受けて行かなければなりませんでした。

福秋卿が去った後、黄帝は毎日石壷に石を投げ込み、壷には千個以上の石がありました。この日、Xuanyuan Huangdiは石を解放し、不安を感じていましたが、突然Chengziが報告に来ました:「Fuqiuさんが戻ってきました!」 調子はどうですか?

福秋卿は敬礼して言った。

「あの場所はどこ?」黄帝は嬉しそうに尋ねた。

福秋公は「揚子江の南に一群の高い山があり、山には黒い石が多いので、私はそれを宜山と名付けた」と語った。

玄園黄帝の喜びは言葉では言い表せません。彼は福秋公を休ませることを気にかけなかったので、翌日、福秋公、栄成子、数人の使用人と一緒に出発し、揚子江の南にある宜山山に直行しました。彼らがそこに着いたとき、みんなが見上げたとき、それは本当に素晴らしい場所でした.地面から奇妙な峰がよろめきながら立ち上がるのを見ました。峰々は奇怪なものに満ちていて、それぞれに独自のモダリティがあり、まさに「奇岩の上に奇岩が積み重なる奇峰」です。誰もが驚いて舌を鳴らしていました。突然、谷の洞窟から雲と霧が吹き出し、目の前の美しい景色を砂のカーテンで覆いました。玄元黄帝は夢中になって見ていましたが、予想外に雲と霧に覆われ、とてもイライラして手で雲と霧を引き裂きました。奇妙なことに、雲は流れる水のように元の道に沿って元の穴に戻りました。誰もが疑問に思っていました。

玄元黄帝はあまりにも酔っていたので、福秋卿の助けを借りずに山にまっすぐ歩いた。

遠くない山のふもとにプールが見え、そのプールは霧の雲で覆われていました。 Rong Chengziはひざまずいて手で水をすくい上げました。水は実際には熱かったです!福丘公は言った:「山に妖精の池があると聞いたが、これに違いない。」 玄遠はそれを聞いて恍惚としたので、服を脱いで池に飛び込んだ。プールの水は熱くも冷たくもなく、入浴後はエネルギーが倍増し、人々を恍惚とさせます。

先に進むと、突然、類人猿の群れが遊んだり追いかけたりしているのが見えました.みんな口にさまざまな花を持っていて、岩の上に集まっていました.轟音と黄色い光の閃光があり、すべてのサルが姿を消しました.玄元黄帝は非常に困惑したので、群衆を率いてそれを探しました。どこで追いつくことができますか?山には道がなく、野生と野生、緑のつるがいたるところにあり、さらに奇妙な石とスパイクがあり、ほんの数歩で絶望的な状況に陥ります。黄帝はあきらめたくなかったので、栄成子に斧を持って先導するように命じ、つまずいてそれを見つけました。崖に登ると、谷の音だけが聞こえ、類人猿の群れを見下ろすと、彼らは摘み取った花をすべて大きな石の桶に投げ込んでいた。突き出た岩の上に、雪のように白い毛皮の年老いたサルが直立し、数匹の小さなサルが背中をこすったり、くすぐったりしていました。玄元黄帝は、これは猿王に違いないと思いました。このとき、年老いた猿王は立ち上がり、絶壁にいる黄帝に手をさしのべて敬礼し、叫び続けていた。黄帝が贈り物を返そうとすると、轟音が聞こえ、猿王と猿の群れが再び姿を消しました。

福秋公は黄帝の側に歩み寄り、低い声で言った。それが今見たものだと。」

Xuanyuan Huangdiはうなずき、群衆を山に連れて行った。ふわりと芳醇な香りが鼻腔をくすぐります。誰もが周りを見回すと、淡い赤い水が半分のトラフで満たされた石のトラフが見え、そこから香りがしました. Rong Chengziは一歩前に出て、手ですくって一口飲み、無意識のうちに「不滅のワイン! 不滅のワイン!」と叫びました。

玄元皇帝はこの山に石造りの家を建てるように命じました。翌日、みんなで分かれて、最も理想的な錬金術の場所を探しました。彼らは山や川を登り、石で足を折られ、とげで服を引き裂かれ、宜山のすべての峰を旅し、ついに良い場所を見つけました。黄帝は福秋公に錬金術台を建てるよう命じ、栄成子は錬金術炉を建てるよう命じ、従者全員が薪を切って給料を準備した。彼自身、錬金術の薬を見つけるのが待ちきれませんでした。

錬金術には、霊芝の棒 99 本、九節人参の根 99 本、カモシカの角 99 対、ヒスイの露の花 99 個、ヒョウの胆汁 99 個、イチジク 99 個、イチジク 99 個が必要です。赤いカブトムシ. Ye Song、99個のアイスミント、99個の朱色の丸薬、および99個のネクター.これらすべてをまとめるのは簡単ではありません。しかし、玄元皇帝は、万能薬を作ることができなければ、山を降りることは決してないだろうと決心しました。

宜山の72の急な峰は雲の中に挿入されており、サルが登るのが難しい場所もありますが、Xuanyuan Huangdiは崖の隅々まで踏んでいます。彼が持ってきた食べ物は尽きたので、空腹を満たすために野生の果物を採らなければなりませんでした。苦痛に耐えきれなくなった使用人たちは、次々とこっそりと逃げていった。結局、玄元黄帝、福丘公、栄成子だけが残った。すべての薬を見つけるのに 9 年の骨の折れる努力が必要でしたが、ネクターだけがありませんでした。この時、福秋公が再び病気になったので、玄元は栄成子を残して彼の世話をし、一人で山に登った。この日、彼はとても疲れていて、桃花渓で大きな滑らかな岩を見たとき、登って休んだ。ぼんやりと目を閉じると、突然、山の森から甘い妖精の音楽がはじけるのが聞こえました。しばらくして、2 羽のツルがジャングルから出てきて、踊りながら歩いているのが見えました。鶴の後ろには、白いひげと白い眉毛の古い妖精がいて、真っ白な鹿に乗ってゆっくりと彼に向かって歩いています。驚いて、彼はすぐに立ち上がって敬礼し、蜜はどこにあるのか尋ねました.年老いた妖精は微笑んで答えず、ただ四角いスカーフを投げ捨てました.ハンカチが足元に落ちていた。よく見ると、四角いスカーフに「丹京」という文字が2つ書かれているのが見えた。黄帝は有頂天になり、すぐに目が覚め、足元に四角いスカーフが敷かれているのを見ましたが、それは夢でした。彼はすぐに起き上がり、足元の岩から小さな石片を掘り出しました。黄帝は落胆せず、七十九日間掘り続け、ついに石井戸を掘り出しました。井戸水は透き通っていて香りが良く、まさに蜜です。

福秋卿はその知らせを聞いてすぐに回復し、すぐにさまざまな薬を錠剤に砕き、ストーブをつけました。

3年間の修行で、山のように積もった薪が燃え尽きました。錬金術台の近くの木がすべて伐採されたので、福秋公と栄承子は薪を切るために遠くに行かなければなりませんでした。玄元黄帝はストーブの前で火をつけていて、最後の松の木を囲炉裏に詰めましたが、木こりはまだ戻ってきません。囲炉裏の火がどんどん小さくなっていくのを見て、黄帝はとても不安で落ち着きがありませんでした。錬金術の火が消えれば、これまでの努力はすべて無駄になります。再び山道を見上げるが、まだ誰もいない。どうやってするの?黄帝が片方の足を薪のように炉の中に伸ばすと、火が勢いよく燃え始めました。

燃えている間、錬金術炉の中で突然大きな音がして、何千もの金色の光が飛び出し、遠くの山々や堀の近くが明るく照らされました.福秋公と栄成子が駆け寄ってきたが、黄帝はまだ平和的に足を火傷していた。彼らは黄帝の足を引っ張り出し、3 人は錬金術炉を見て、とても嬉しくて何を言えばいいのかわかりませんでした。万能薬ができました!

中途半端に逃げた使用人は、イーシャン山でバンという音を聞き、1万個の金色の光を見て、エリクサーが精製されたことを知り、次々と戻ってきました。しかし、彼らが到着したとき、Huangdi、Fuqiu Gong、およびRong Chengziはすでにエリキシルを食べており、彼らは不滅に変身していました. 3人の男がゆっくりと地面から浮き上がったのを見て、使用人は彼らも空に連れて行くように苦々しく懇願した.

Xuanyuan Huangdi はそれらを一瞥しましたが、応答しませんでした。三人は縁起の良い雲を踏んで、ゆっくりと立ち上がった。廷臣が飛び上がり、黄帝のひげを掴み、一緒に空に上がろうとしたが、突然ひげが空の真ん中で折れ、廷臣は落ちて奇妙な岩になった。黄帝のひげが地面に落ちてアスパラガスになった。現在、崖と石の峰の横にあるグリーンアスパラガスの塊は、Xuanyuan Huangdiのひげと言われています。

黄帝、福秋公、栄成子はこの霊薬を食べて神となり、以来不滅であり、人類に利益をもたらしてきた。宜山は黄帝が錬金術を作った場所だったので、後世は宜山を黄山に変えました。

現在、黄山七十二峰のうち、玄源峰、福秋峰、栄城峰がそれらを記念しています。桃花渓では、彼らが使用した薬と丹経が今でも保存されていると言われています。

親愛なる赤ちゃん、あなたはこれらの寓意を知っていますか?

敷居に片足 - 前進する方法も後退する方法もわかりません

箸一本でレンコンを食べる - うるさい

小石で石を打つ - 自分の力を過大評価する

側溝で手を洗う - フェイククリーン

雨の日に雷が降る──幻想(輪)。



Huangshan-Alchemie

Huangshan-Alchemie

Vor langer, langer Zeit, als Herzog Fuqiu kam, um Kaiser Xuanyuan zu sehen, stellte er fest, dass seine Brauen gerunzelt und niedergedrückt waren, also fragte er besorgt: „Mein lieber Kaiser, warum bist du so unglücklich?“

Xuanyuan Huangdi seufzte lange und sagte mit unendlicher Traurigkeit: „Als ich morgens aufstand, ging ich zum Bach, um mein Gesicht zu waschen, und mein Gesicht spiegelte sich im Wasser, erst dann bemerkte ich, dass meine Schläfen waren mit Reif befleckt, und mein Bart war grau. Ach, ich bin alt, alt!“

Herzog Fuqiu sagte: „Alles auf der Welt wird geboren und muss sterben.

Huang Di schüttelte den Kopf: „Ich habe keine Angst vor dem Tod. Aber ich habe noch viel zu tun. Das Land muss urbar gemacht werden, die Flüsse müssen bewirtschaftet werden, die Tiere müssen domestiziert werden und die Pflanzen müssen ausgewählt werden ... Ich kann nicht früh sterben."

„Was kann man dann tun?“ sagte Herzog Fuqiu verlegen: „Nur Götter können ewig leben.“

"Das ist richtig", lächelte Xuanyuan Huangdi, "ich habe gehört, dass, solange gewöhnliche Menschen das Elixier essen, sie die irdische Welt transzendieren und unsterblich werden können. Lord Fuqiu, geh und finde für mich ein Märchenland für Alchemie." Fuqiu Der Herzog wagte es nicht ungehorsam, also musste er seine Befehle annehmen und gehen.

Nachdem Lord Fuqiu gegangen war, warf der Gelbe Kaiser jeden Tag einen Stein in die Urne, und es waren mehr als tausend Steine ​​in der Urne, was bedeutet, dass Lord Fuqiu drei Jahre lang weg war. An diesem Tag ließ Xuanyuan Huangdi Steine ​​fallen und fühlte sich unruhig. Plötzlich kam Chengzi, um zu melden: „Herr Fuqiu ist zurück!“ Wie geht es Ihnen?

Lord Fuqiu salutierte und sagte: "Mein verehrter Kaiser, ich habe endlich einen Ort für die Alchemie gefunden. Es ist wirklich ein Märchenland."

„Wo ist dieser Ort?“, fragte Huang Di glücklich.

Lord Fuqiu sagte: „Es gibt eine Gruppe hoher Berge im Süden des Yangtze-Flusses. Weil es auf den Bergen hauptsächlich schwarze Steine ​​gibt, habe ich sie Yishan genannt.“

Die Freude von Xuanyuan Huangdi ist unbeschreiblich. Es war ihm egal, Lord Fuqiu ruhen zu lassen, also machte er sich am nächsten Tag mit Lord Fuqiu, Rong Chengzi und einigen Dienern auf den Weg und ging direkt zum Yishan-Berg im Süden des Yangtze-Flusses. Als sie dort ankamen und alle aufblickten, war es wirklich ein wunderbarer Ort. Ich sah seltsame Gipfel, die gestaffelt und aus dem Boden emporragten. Die Gipfel sind voller seltsamer Dinge, und jeder hat seine eigene Art. Es sind wirklich "seltsame Gipfel mit seltsamen Gipfeln an den Seiten, seltsame Felsen, die auf seltsamen Felsen gestapelt sind". Alle schmatzten vor Erstaunen mit der Zunge. Plötzlich flogen Wolken und Nebel aus einer Höhle im Tal und bedeckten die schöne Landschaft vor uns hinter dem Sandvorhang. Xuanyuan Huangdi war vertieft in das Anschauen, aber unerwarteterweise war die Szene von Wolken und Nebel bedeckt.Er war sehr verärgert, also zerriss er die Wolken und den Nebel mit seinen Händen. Seltsamerweise floss die Wolke wie fließendes Wasser entlang des ursprünglichen Pfades zurück zum ursprünglichen Loch. Jeder war im Zweifel.

Xuanyuan Huangdi war so betrunken, dass er ohne die Hilfe von Lord Fuqiu direkt in den Berg ging.

Nicht weit entfernt sah ich einen Teich am Fuße eines Berges, und der Teich war mit Nebelschwaden bedeckt. Rong Chengzi kniete nieder und schöpfte Wasser mit seinen Händen, das Wasser war tatsächlich heiß! Fuqiu Gong sagte: „Ich habe gehört, dass es im Berg ein Feenbecken gibt, und das muss es sein.“ Xuanyuan war begeistert, als er das hörte, also zog er sich aus und sprang in das Becken. Das Wasser im Pool ist weder heiß noch kalt, und nach dem Baden vervielfacht sich die Energie, was die Menschen in Ekstase versetzt.

Als ich weiterging, sah ich plötzlich eine Gruppe von Affen, die spielten und sich gegenseitig jagten. Sie alle hatten verschiedene Blumen im Mund und versammelten sich auf einem Felsbrocken. Es gab ein Gebrüll und einen gelben Lichtblitz, und alle Affen verschwanden. Xuanyuan Huangdi war sehr verwirrt, also führte er die Menge an, danach zu suchen. Wo kann ich aufholen? Es gibt keine Straße in den Bergen, wild und wild, überall grüne Reben, noch mehr seltsame Steine ​​und Stacheln, und schon nach wenigen Schritten geraten Sie in eine verzweifelte Situation. Der Gelbe Kaiser wollte nicht aufgeben und befahl Rong Chengzi, mit einer Axt voranzugehen, und stolperte den ganzen Weg, um sie zu finden. Als ich auf eine Klippe kletterte, hörte ich nur das Geräusch im Tal, ich schaute auf die Affengruppe hinunter und sah, dass sie alle Blumen, die sie gepflückt hatten, in einen großen Steintrog warfen. Auf einem Felsvorsprung saß aufrecht ein alter Affe mit schneeweißem Fell, und mehrere Äffchen rieben und kitzelten ihn am Rücken. Xuanyuan Huangdi dachte bei sich, das muss ein Affenkönig sein. Zu diesem Zeitpunkt war der alte Affenkönig aufgestanden, hatte seine Hände vor dem Gelben Kaiser auf der Klippe gebeugt und salutiert, immer noch schreiend. Der Gelbe Kaiser wollte gerade das Geschenk zurückgeben, als er ein Gebrüll hörte, der Affenkönig und die Affengruppe verschwanden wieder.

Lord Fuqiu ging an die Seite des Gelben Kaisers und sagte mit leiser Stimme: „Es heißt, dass es in diesem Berg einen unsterblichen Affen gibt, der auf Wolken und Nebel reiten und spurlos kommen und gehen kann. Ich fürchte dass es das ist, was ich gerade gesehen habe."

Xuanyuan Huangdi nickte und führte die Menge den Berg hinunter. Plötzlich schlug ein sanfter Duft in die Nase. Alle sahen sich um, nur um einen steinernen Trog zu sehen, der mit einem halben Trog hellroten Wassers gefüllt war, und von dort kam der Duft. Rong Chengzi trat einen Schritt nach vorne, schöpfte ihn mit der Hand und nahm einen Schluck und rief unbewusst: „Unsterblicher Wein!

Kaiser Xuanyuan befahl, in diesem Berg Steinhäuser zu bauen. Am nächsten Tag teilten sich alle auf, um den idealsten Ort für die Alchemie zu finden. Sie bestiegen Berge und Flüsse, ihre Beine wurden von Steinen gebrochen und ihre Kleider von Dornen zerrissen, sie bereisten alle Gipfel des Yishan-Gebirges und fanden schließlich einen guten Platz. Der Gelbe Kaiser befahl Herzog Fuqiu, eine Alchemieplattform zu bauen, Rong Chengzi, einen Alchemieofen zu bauen, und alle seine Diener schnitten Feuerholz, um Gehälter vorzubereiten. Er selbst konnte es kaum erwarten, die Medizin für die Alchemie zu finden.

Die Alchemie erfordert neunundneunzig Stäbchen Ganoderma lucidum, neunundneunzig Wurzeln neunteiligen Ginsengs, neunundneunzig Paar Antilopenhörner, neunundneunzig Jadetaublüten, neunundneunzig Leopardengallen, neunundneunzig Feigen und neunundneunzig rote Käfer, Ye Song, neunundneunzig Stücke Eisminze, neunundneunzig Zinnoberpillen, plus neunundneunzig Tropfen Nektar. Es ist nicht einfach, all diese Dinge unter einen Hut zu bringen. Kaiser Xuanyuan beschloss jedoch, dass er niemals den Berg hinabsteigen würde, wenn er das Elixier nicht herstellen könnte.

Die zweiundsiebzig steilen Gipfel des Yishan-Berges sind in die Wolken eingebettet, und einige Stellen sind für Affen schwer zu erklimmen, aber Xuanyuan Huangdi hat jeden Zentimeter der Klippe betreten. Das Essen, das er mitbrachte, war erschöpft, also musste er wilde Früchte pflücken, um seinen Hunger zu stillen.Diese Diener konnten den Schmerz nicht ertragen, also liefen sie einer nach dem anderen heimlich davon. Am Ende waren nur noch Xuanyuan Yellow Emperor, Fuqiu Gong und Rong Chengzi übrig. Sie brauchten neun Jahre mühsamer Bemühungen, um alle Medikamente zu finden, nur der Nektar fehlte. Zu dieser Zeit wurde Herzog Fuqiu erneut krank, also verließ Xuanyuan Rong Chengzi, um sich um ihn zu kümmern, und stieg alleine in die Berge. An diesem Tag war er sehr müde und als er in Taohuaxi einen großen glatten Felsen sah, kletterte er hinauf, um sich auszuruhen. Er schloss matt die Augen und hörte plötzlich einen Ausbruch süßer Feenmusik aus dem Bergwald. Nicht lange danach sah er zwei Kraniche aus dem Dschungel kommen und beim Gehen tanzen. Hinter dem Kranich reitet eine alte Fee mit weißem Bart und weißen Augenbrauen auf einem schneeweißen Hirsch und geht langsam auf ihn zu. Überrascht stand er schnell auf und salutierte und fragte ihn, wo es Nektar gebe. Die alte Fee lächelte und antwortete nicht, sondern warf nur einen quadratischen Schal hin. Das Tuch fiel ihm zu Füßen. Als er genau hinsah, sah er zwei Schriftzeichen auf dem quadratischen Schal: Danjing. Der Gelbe Kaiser war begeistert, wachte sofort auf und sah, wo unter seinen Füßen ein viereckiger Schal lag, was sich als Traum herausstellte. Er stand schnell auf und grub ein kleines Stück Steinsplitter aus dem Felsen unter seinen Füßen. Der Gelbe Kaiser ließ sich nicht entmutigen und grub neunundsiebzig Tage lang weiter und grub schließlich einen Steinbrunnen aus. Das Brunnenwasser ist klar und duftend, und es ist wirklich Nektar.

Als Lord Fuqiu die Neuigkeiten hörte, erholte er sich sofort.Sie ​​zerschlugen sofort verschiedene Medikamente in Pillen und schalteten dann den Herd ein.

Sie übten drei Jahre lang, und der Feuerholzstapel, der so hoch war wie ein Berg, war ausgebrannt. Alle Bäume in der Nähe der Alchemieplattform wurden gefällt, sodass Herzog Fuqiu und Rong Chengzi weit weg gehen mussten, um Brennholz zu fällen. Xuanyuan Huangdi entzündete ein Feuer vor dem Ofen, er füllte das letzte Stück Kiefernholz in den Kamin, aber der Holzfäller ist noch nicht zurückgekehrt. Als Huang Di sah, dass das Feuer im Herd kleiner und kleiner wurde, war er sehr besorgt und unruhig. Wenn das Feuer der Alchemie erlischt, sind alle bisherigen Bemühungen umsonst. Er blickte wieder hinauf zur Bergstraße, aber da war immer noch niemand. Wie es geht? Huang Di streckte eines seiner Beine als Brennholz in den Ofen und das Feuer fing an zu gedeihen.

Während es brannte, gab es plötzlich ein lautes Geräusch im Alchemieofen, und Tausende von goldenen Lichtern schossen heraus, und die fernen Berge und die Nähe des Wassergrabens wurden hell erleuchtet. Herzog Fuqiu und Rong Chengzi kamen herbeigeeilt, während der Gelbe Kaiser sich noch friedlich das Bein verbrannte. Sie zogen Huangdis Bein heraus und die drei blickten auf den Alchemieofen, so glücklich, dass sie nicht wussten, was sie sagen sollten – das Elixier war hergestellt!

Diese Diener, die auf halbem Weg geflohen waren, hörten einen Knall auf dem Yishan-Berg und sahen zehntausend goldene Lichter, da sie wussten, dass das Elixier verfeinert worden war, kamen sie einer nach dem anderen zurück. Aber als sie ankamen, hatten Huangdi, Fuqiu Gong und Rong Chengzi das Elixier bereits gegessen und wurden in Unsterbliche verwandelt. Als die Diener sahen, dass die drei Männer langsam vom Boden wegschwebten, flehten sie bitterlich, sie auch in den Himmel zu bringen.

Xuanyuan Huangdi warf ihnen einen Blick zu, antwortete aber nicht. Die drei traten auf die verheißungsvollen Wolken und erhoben sich allmählich. Ein Höfling sprang auf, packte den Bart des Gelben Kaisers und wollte mit ihm in den Himmel steigen, aber der Bart brach plötzlich mitten am Himmel, und der Höfling fiel herunter und verwandelte sich in einen seltsamen Felsen. Der Bart des Gelben Kaisers fiel zu Boden und verwandelte sich in Spargel. Jetzt sollen die grünen Spargelbüschel neben der Klippe und der Steinspitze der Bart von Xuanyuan Huangdi sein.

Der Gelbe Kaiser, Lord Fuqiu und Rong Chengzi aßen das Elixier und wurden zu Göttern, die seitdem unsterblich sind und der Menschheit zugute kommen. Da Yishan der Ort war, an dem der Gelbe Kaiser Alchemie herstellte, änderten spätere Generationen Yishan in Huangshan.

Jetzt erinnern der Xuanyuan-Gipfel, der Fuqiu-Gipfel und der Rongcheng-Gipfel unter den zweiundsiebzig Gipfeln des Huangshan-Berges an sie. Es wird gesagt, dass in Taohuaxi die Medizin und das Danjing, das sie verwendeten, noch erhalten sind.

Liebes Baby, kennst du diese Allegorien?

Ein Fuß auf der Schwelle – ich weiß nicht, wie ich vorrücken oder zurückweichen soll

Lotuswurzel mit einem Essstäbchen essen - wählerisch

Schlagen Sie mit einem Kieselstein auf einen Stein - überschätzen Sie die eigene Kraft

Händewaschen in der Rinne - Schein sauber

Donner fällt an einem regnerischen Tag – Fantasie (Ring).



【back to index,回目录】